: Jeremiah Karlsson
: Tystnadens älskare, stjärnornas vän
: Books on Demand
: 9789178511488
: 1
: CHF 12.00
:
: Krimis, Thriller, Spionage
: Swedish
: 403
: Wasserzeichen
: PC/MAC/eReader/Tablet
: ePUB
Djupt inne i den småländska skogen bor elvaårige Staffan med pappa Tobias. Situationen för Staffan är svår. Pappa super. Mamma utnyttjar honom för egna syften. I skolan blir han mobbad och slagen. Samtidigt hopar sig mysterierna. Varifrån får pappa sina pengar? Och vem är den okände man som spionerar på Staffan då han vandrar skogsvägen hem? Efter en rad anmälningar till socialtjänsten tar den nyutexaminerade socionomen Edvard sig an ärendet att utreda Staffans situation. Polis, skola och psykiatri involveras snart i ärendet. Frågorna hopar sig och Edvard tvingas allt närmare ett avgörande. Ett avgörande som oundvikligen kommer få ödesdigra konsekvenser. Tystnadens älskare, stjärnornas vän är en nyskapande spänningsroman där lyssnaren på nära håll följer med socialtjänsten i utredningsarbetet med barn och familjer. Romanen skildrar med kritisk udd barn och föräldrars relation till samhället och skyggar inte för de svåra frågor som hela tiden är närvarande i detta spänningsfält.

Jeremiah Karlsson (f. 1986) har med sin roman"Tystnadens älskare, stjärnornas vän" introducerat en ny typ av deckare i Sverige, socialtjänstdeckaren, där socialtjänstens arbete med att utreda familjer och barn står i centrum.

1


Det knackade på dörren till Staffans rum.

På golvet utanför låg en papperslapp.

När du hör musiken börjar kriget.

Bredvid lappen låg skyddsglasögonen samt en flaska fylld av små sexmillimeterskulor i plast. En kartonglåda låg där också. Staffan lyfte på locket. Pistolen var av märket Sig Sauer. När han tryckte ut magasinet märkte han att det var fulladdat.

Samtidigt högg musiken igång. De tunga bultningarna i Beethovens femte symfoni fyllde huset, det var alltså den musiken pappa hade valt. Vilken oerhörd musik att kriga till!

När musiken blev lugnare backade Staffan in i sitt rum igen. Tittade genom fönstret. Ingen stod på den lilla vägen, och ingen ute på fältet. Staffan riktade pistolen mot sin dörr, gick med bestämda steg framåt. På tröskeln gjorde han mantelrörelse. Nu låg en kula i loppet.

Han struntade i skyddsglasögonen. Rusade förbi låsta rummet, såg sig vilt omkring och riktade pistolen åt alla håll nästan samtidigt; mot vardagsrummet, köket, trappan till övervåningen. Ingenstans var pappa.

Luftgeväret hängde på sin plats, bredvid köksfönstret.

Staffan kände sig utsatt där han stod. Han gick till ytterdörren, tittade genom fönstret. Ingen syntes till. Han vred på dörrhandtaget, klev ut. Skymtade en armbåge vid ett träd borta i skogen. Eller var det en av skogens alla grenar och skuggor?

Plötsligt ven en kula genom luften, strax en till. Den första kulan träffade hästkraniet som stod på räcket.

Pappa försvann bakom husknuten. Staffan sprang till cykelskjulet och gömde sig.

Han kikade fram men såg inte skymten av pappa. Jo, där borta var han! Han smög längs husets vägg, i riktning mot ytterdörren. Staffan gjorde sig beredd, han andades in, och när pappa befann sig halvvägs mellan dörren och husknuten sprang han fram, sköt ett skott, gjorde mantelrörelse, sköt igen. Ett skott träffade pappa på överarmen. Han tjöt till, riktade sitt vapen mot Staffan och besvarade elden.

Kulan ven förbi Staffans öra. Nästa skott träffade rakt i bröstet. Det sved. Så kom ett till, missade precis.

Pappa försvann in i huset och skrattade högt. Staffan sprang till husknuten, smög sig framåt med en kula i loppet. Dök pappa upp skulle han skjuta direkt.

Det sved otroligt i bröstet. Kulan hade vetat var den tog.

Han stannade. Hörde inga ljud. Pappa hade säkert gömt sig.

På baksidan av huset fanns två träd. Staffan sprang dit och tog skydd. Tryckte sig mot stammen. Fönstret till vardagsrummet stod öppet. Hade pappa hoppat ut på baksidan? Eller satt han under fönsterkarmen och väntade?

Staffan väntade spänt, tätt intill trädet.

Plötsligt hördes ett vinande ljud genom luften, Staffan kände en fruktansvärd smärta i ryggen. Han skrek och vände sig om. Såg bara skogen. Gömde sig snabbt bakom stammen igen. Han tryckte kroppen mot trädet och gned ryggen som brann av sveda. Vinandet i luften hade varit annorlunda. Pappa måste ha tagit luft