KAPITEL 1, CARL

Det började bli höst och det började bli kväll. Skymning, en tid på dygnet jag gillar. Tågresan och den sista biten med buss hade tagit mer eller mindre hela dagen. Den sista biten gick jag. Grusväg inramad av grönska som sakta ändrade färg till höst. Jag hade fått låna stugan av Nicklas, en god vän. Det var deras sommarhus. De stängde i slutet av augusti och kom tillbaka i maj. Övrig tid stod den tom. Det var ingen stuga vid kusten, ingen stuga vid vatten. Bara en liten enslig stuga i skogen. Varken mer eller mindre. Det var så Nicklas och hans familj ville ha det. Inga grannar, ingen mail, ingen facebook, inget internet, ingen tv och minst tio minuters promenad för att få någon som helst täckning på mobilen. En paus från det moderna samhället. Tid för stillhet och tid för familjen. Nicklas hade berättat att de brukade läsa böcker, serier och spela spel. De pratade också. Tog långa promenader och pratade med varandra. Det bästa vi gjort, hade Nicklas sagt. Du får gärna låna den om du vill. Ta med dig Veronica eller åk upp själv. Säkert en perfekt plats att skriva låtar på. Nu förstod jag vad han menade. Stugan låg i en glänta och det fanns en äng ett stenkast bort. Resten var skog. Knappt någon tomt. Bara plats för en uteplats och kanske att lira lite boll eller ett kubbspel. Röd stuga med vita knutar. Jag låste upp och släppte ned väskan och gitarren innanför dörren. Det luktade gammal stuga, instängt. Det hade bara varit igenbommat tre eller fyra veckor men luften var unken. Det behövde vädras. Jag tog några steg in och såg mig omkring. Hallen övergick till ett kök. Kanske överdrivet att säga kök, mer ett rum med ett matbord och en kokvrå. Jag tände kökslampan och elen verkade fungera som den skulle. Det fanns ett vardagsrum eller allrum med två fåtöljer, en soffa och ett soffbord. Inget mer. Det fanns ett rum till. Ett sovrum med två våningssängar. Jag letade reda på en lapp med instruktioner som jag fått av Nicklas. Jag följde instruktionerna och slog på vattnet, satte i kontakterna till kyl och frys och slog på dem. Nu var stugan uppstartad. Jag packade upp datorn, det externa ljudkortet och hörlurarna och lade det på soffbordet. Väskan tog jag in till sovrummet. Allt var klart. Klart för mig att sätta mig ned och skriva mina hitlåtar. Jag var inte alls ironisk. Inte alls sarkastisk. Det här var en bra plats att skriva låtar på. En bra plats för självömkan. En bra plats för låtar och självömkan. Kanske en plats för att skriva låtar om självömkan. Jag gick ut i köket och letade igenom de få skåp som fanns. Jag hittade några gamla öl och en flaska billig whiskey. Tog med mig det och satte mig i en av fåtöljerna. Jag hade två måltidsbars i väskan. En fick bli middag och en fick bli frukost imorgon. Det skulle finnas några cyklar i förrådet. Fick cykla och handla mat imorgon. Jag drack öl och satt